klaraemilia

Sitter just nu i Essen pa biblioteket. Vi väntar pa vart tag som ska ta oss först till Duisburg och sedan till Amsterdam.

Lägesrapport, just nu regnar det, mycke!  I morse akte vi fran Düsseldorf, det blev frukost á la gamla tider i Essen stil, en smörgas som intogs under tagfärden "hem" till Essen och en fruktsallad som var sadär halvt "hej-jag-har-legat-framme-halva-dagen".

I Essen har vi varken sett naghra piercade hallon eller tatuerade myntablad, men vi har haft det himla trevligt ända! Först fikade vi pa starbucks, sen har jag guidat Elin genom min stad. Vi har promenerat vid Gruga-parken, tjuvakt sparvagn och u-bahn hela dagen, vi har varit pa min gamla skola och självklart har vi spionerat utanför mitt hus. 

Och pa tal om det kommer vi naturligtvis in pa min kära familj motorsag! Jag har tyvärr inte haft möjlighet att träffa dom än.. Kanske var jag lite för chicken, jag sag att nagon var hemma (antagligen André eftersom Diane jobbar) men jag ville inte ringa pa.. Elin tyckte att jag skulle göra det. Men, nja jag tror inte att dom uppskattar ett överaskningsbesök sadär bara, Diane är alltid sa noggrann med att det ska vara städat och snyggt om nagon kommer. Men jaja, vi ska försöka fa till det sa att vi kommer pa besök pa vägen hem! 

Ikväll bar det av till Amsterdam, en liten chansning eftersom vi inte vet vart vi ska sova inatt.. Vi kommer fram vid tio-tiden kanske 22:20 men vi har adresserna till nagra hostel sa vi far val helt enkelt ta en taxi dit, nagonstans hittar vi nog alltid att sova pa..

Vi har nästan hunnit vänja oss vid vara enormt tunga ryggsäckar! Idag hittade vi ett skap pa hbf som vi laste in vara kära väskor i, det var riktigt skönt att fa ryggen fri ett tag!
Det känns redan som om man gar halvt framatböjd pa ett väldigt osmickrande vis, och obekvämt för den delen. Men jag har kommit pa en överlevnadsstrategi, längst ner pa listen star mina skor, alltsa är dom först ut! Sen far vi val se hur det blir, förhoppningsvis har vi hunnit bygga lite muskler tills dess!
Jag börjar riktigt känna mina benmuskler, särskilt i trappor, tänk att ga i en trappa med 11 kilo till pa ryggen... Skoskaven börjar ocksa ge sig till kanna, men än sa länge är det inte sa farligt.

Nästa gang rapporteras det fran ett holländskt tangentbord.

Ciao!